Name:
Location: Stockholm, Sweden

Se t.v. sidan "Om krönikören".

Friday, December 10, 2004

Är ekonomin nobelvärdig?

Eftersom jag tillbringat ett par dagar med att optimera mitt val av elströms- och telefonleverantörer har det blivit snålt med bloggandet. Jag är ännu inte riktigt klar men fortsätter gärna att använda en hel del av min tid på något som naturligtvis var helt omöjligt under de tidigare statsägda monopolen.

En artikel i DN menar att de. s.k nobelprisen i ekonomi förringar värdet av övriga pris eftersom mottagarna inte är några riktiga vetenskapsmän. Jag är ganska kluven i denna fråga. Det är klart att pristagare som Myrdal, Leontieff (kommunist!), Arthur Lewis, Amartya Sen och framför allt naturligtvis klassförrädaren Joe Stiglitz styrker tesen i DN-artiklen. Å andra sidan finner vi också bland pristagarna ingen mindre än Hayek, den kanske viktigaste inspiratören till vårt liberala synsätt. Sedan naturligtvis Milton Friedman som t.ex. visade att det var farligt att ha för låg arbetslöshet och desutom ställde upp tesen om den ekonomiska politikens maktlöshet vilket direkt inspirerade årets pristagare Kydland och Prescott. (Det är farligt att låta politiker och riksdagar ha ett alltför starkt inflytande på politiken - sådant sköts bäst av experter. Däremot sägs ingenting om huruvida dessa experter bör sitta på Brunkebergstorg eller i Frankfurt.)

Andra strålande milstolpar bland ekonomipristagarna är naturligtvis Gary Becker som bl.a. visat att tillgången på giftaslystna kvinnor är en direkt funktion av de ekonomiska (och andra) fördelar som står att vinna genom ett äktenskap. Något förbisedda är kanske 1994 års pristagare Merton och Scholes som visade hur man kan tjäna pengar på att handla i s.k. futures, dvs. genom att förutse vad marknaden tror att marknaden kommer att tro om den framtida prisutvecklingen på finansiella tillgångar. Deras tänkesätt kan illustreras i formeln:

C = SN(d1) - Le-rTN(d1 - σ sqrt(T))

Scholes testade sina teorier i praktiken genom att vara med och grunda Long-Term Capital Mangement (LTCM) som omsatte formeln i praktiken. Även Merton deltog i företaget som tyvärr snabbt nalkades ruinens och konkursens brant och fick räddas genom en specialinsats av den amerikanska motvarigheten till Riksbanken, Federal Reserve.

Jag tycker nog inte att dessa insatser behöver stå tillbaka för övriga pristagares. Visserligen ser jag att årets fysikpristagare fått priset för "the discovery of asymptotic freedom in the theory of the strong interaction" , dvs. de har också upptäckt betydelsen av frihet speciellt tydligen när det gäller möjligheten att samarbeta. Tar vi däremot årets kemipristagare t.ex. ser vi att de belönats "for the discovery of ubiquitin-mediated protein degradation". Jag vet visserligen inte vad "ubiquitin" är för något men att proteiner förstörs utan ändamålsenlig förvaring vet ju var och en som någon gång glömt att lägga in köttfärsen i kylskåpet.

1 Comments:

Blogger Gabrielle Björnstrand said...

Heja Bengt, mera salt ironi, tack!

3/01/2012 9:33 AM  

Post a Comment

<< Home