Regression i kristid
Det är intressant att notera att Sverige i tider av kris och fara regredierar och vänder sig till det trygga, i betydelsen det bekanta och traditionella. Därför får plötsligt förlegade arketypiska symboliska roller som konungen och landsfadern påstådd tyngd i media. Folket förväntas flockas som en samling småbarn kring dessa Män som med visa uttalanden och fast hand ska lotsa oss ut ur krisen. Att kungens tal är en beställningsprodukt hopskriven av en intelligent ordvrängare vill ingen låtsas om, inte heller att statsministern trots sin kritik av u-länders katastrofberedskap inte lyft ett finger för att hjälpa de tiotusentals hushåll som mitt i vintern saknar både elektricitet och telefoni i hans eget förträffliga rike.
De patriarkala ideal som premieras gör också att polariseringen inom regeringen också förstärks. Om männen agerar som "riktiga män" förväntas kvinnorna vara "riktiga kvinnor". Enligt min uppfattning är detta roten till den hårda kritiken mot landets försvars- och utrikesministrar. De har inte handlat tillräckligt moderligt och omvårdande, utan har kalkylerat och resonerat på ett förment manligt sätt. Hade Laila Freiwalds hetat Lennart i förnamn hade kritiken inte alls varit på samma nivå.
Hovrätten behandlar just nu Åke Green och hans predikan mot homosexuallitet. Det är hög tid att en utredning tillsätts med syftet att identifiera vad vi kan acceptera att religiösa organisationer förkunnar i Sverige. Rörelser som inte kan acceptera homosexualitet, kvinnliga präster, alkohol eller viss mat kan väl inte sägas höra hemma i det moderna och mångkulturella Sverige?
posted by 
3 Comments:
Förlåt, jag är lite trött nu, men det sista stycket i detta inlägg var väl ändå 100 procent ironi?
Cilla Gertrudsdotter; "Nog är det både sorgligt och ironiskt att just religiösa grupperingar ska gå mot större slutenhet ..."
...i en kommentar på detta av Jollen: "Det är hög tid att en utredning tillsätts med syftet att identifiera vad vi kan acceptera att religiösa organisationer förkunnar i Sverige. Rörelser som inte kan acceptera homosexualitet, kvinnliga präster, alkohol eller viss mat kan väl inte sägas höra hemma i det moderna och mångkulturella Sverige?"
Ja Cilla, jag är lika bekymrad som du över den slutenhet som vissa på allvar vill ha. Jag frågade dock liberalen "Jollen" om han på allvar övergett det som inom såväl klassisk liberalism och klassisk demokratisyn historiskt sett varit grundsten. Jag anser att det Jollen säger sig önska helt klart upphäver den i demokratin grundade yttrandefriheten.
Bäste Magnus. Redan i min Programförklaring (se länk i vänstermarginalen) förutskickade jag att Jollen kunde kastas litet hit och dit på åsikternas ocean och hoppades på en vidsynt läsekrets. Du får därför ursäkta om jag gjort fel.
Dessutom kan jag inte i detalj svara för vad Cilla skriver: jag känner henne endast som en oförtruten kämpe för frihet och liberala tankegångar, låt vara ibland litet feministiskt anstrukna. Men i Jollen har hon full frihet att säga vad hon vill, i vart fall tills vidare.
Naturligtvis har jag inte övergivit "det som inom såväl klassisk liberalism och klassisk demokratisyn historiskt sett varit en grundsten" Men jag förstår nog inte riktigt vad du syftar på? Vad anser du exempelvis när en representant (riksdagsman) för ett alliansparti på fullt allvar skriver:
'Den kommutativa rättvisan innebär ett krav på ömsesidighet såväl vad avser avtalets innehåll som i vad avser avtalets grund, det vill säga hur avtalet fått detta innehåll....Men helt klart är att detta är ett helt annat synsätt än den gängse liberala'Detta parti nosar envist på fyraprocentspärren! Tycker du då att det är lika självklart?
Post a Comment
<< Home