Egoistiska kvinnor

Enligt en färsk opinionsundersökning är en majoritet av folket fortfarande emot en skattesänkning. Nu räcker det emellertid inte bara att titta på en siffra eller två utan man måste borra på djupet med vetenskaplig akribi för att hitta de argument som kan underbygga ens uppfattning. Det har lyckligtvis Danne Nordling gjort. Han är inte heller sen att peka de grupper som har den ur allianssynpunkt obehagliga uppfattningen: "Yngre, lågutbildade kvinnor anställda i offentlig sektor brukar anses höra till de politiskt okunniga. " Av alla kvinnor är det 59 % jämfört med bara 44 % av männen som motsätter sig skattesänkningar.

Klart att är man politisk okunnig blir det ofta att man väljer fel. Nordling har visserligen ett vänligt ord även för de lågutbildade: det kanske är så att "de inte är egoistiska på det individuella planet." Men när det gäller skattesänkningar är de "makroegoistiska" (värre än individegoistisk, det hörs ju redan på namnet och påpekas också av Nordling). Det tror helt enkelt att sänkt skatt skulle försämra för dem själva!!!!

Nu är det ju så att den som är kvinna, lågutbildad och ung kanske inte betalar så mycket skatt och av den anledningen har svårt att se det oundgängliga i en skattesänkande politik. Kanske menar man att resurser i stället borde ägnas åt den egna gruppen (makroegoism!). Att detta är ett småskuret och felaktigt synsätt har vi redan påpekat i samband med den debatt som fördes i USA innan friheten definitivt segrade där för fyra år i varje fall.

Hur får man nu bukt med denna egoism? Normalt sett borde det ha varit ett fall för kristdemokraterna som fortfarande i viss mån kör med altruism (och skattesänkningar!) men uppenbarligen har man där givit upp inte bara den liberala ideologin utan till och med sin egen speciella i och med att man inte längre tror på Guds hjälp. Så ligger man också stadigt förankrad under fyraprocentspärren och förhindrar därmed maktövertagandet. Låt oss se sanningen i vitögonen: vore det inte bättre att dela upp de 3.6 % som fortfarande tänker rösta på kd på de övriga tre partierna inom alliansen?

Skrämmande siffror

Trots alla hattaffärer och annat på vänstersidan visar opinionssiffrorna en skrämmande jämnvikt mellan kartellen och alliansen: enl. den s.k. SKOP-mätningen är det t.o.m undervikt för The Makeshift Alliance (på svenska: Allians för Maktskifte). Vänsterpartiets svårigheter är ett intet jämfört med kd:s som envetet nosar på fyraprocentsspärren. Jag har haft litet dåligt samvete för att möjligen ha bidragit till detta genom att påpeka att Kd:s ideal inte riktigt stämmer med de nyliberala, något som också bekräftades av riksdagsman Svensson. T.o.m P.J börjar låta litet pessimistisk och svårigheterna att bestämma sig i skattefrågorna har säkert äventyrat hela alliansprojektet. - Vi är redo att acceptera ett skattetryck som ligger mycket högt säger Lejonborg för att inte halka på efterkälken nu när Nuder lovat nya höjda skatter. Just nu kommer jag inte ihåg vad Reinfeldt (utt: Rajnfält) lovat men de pengar han lovat till kommunala anorexikurer blir väl inte heller billiga.

Hajas kultursida rör som vanligt ihop begreppen liberal, borgerlig, konservativ osv. Även en nyvald ordförande i folkpartiet har problem med sin självkännedom och skriver t.ex. Jag har ofta stört mig på att själv kallas för borgare bara för att jag är folkpartist. En borgare för mig är nån som struttar runt i en hatt liknande den Göran Persson fick förra veckan. Jag är i opposition och ska från och med nu börja kalla borgerligheten sitt rätta namn.

Ja, i sanningens namn är väl uttrycket "opposition" vad som bäst svarar mot historieskrivningen och därmed också allmängiltigt för framtiden.

Johan och The Makeshift Alliance

Det är väl ungdomen som skall göra framtiden antar jag och hälsar därför Johan från MUF välkommen i bloggarnas krets. (Jag skall komma ihåg att använda uttrycket 'obra media' i framtiden när det gäller att visa sig s.m.s. 'cool'.) Till min förskräckelse läser jag emellertid hos Johan:

Samma tekniker praktiseras också målmedvetet av hela sossetoppen mot Fredrik Reinfeldt. Hans efternamn uttalas så klart [Rainfelt]. Lätt som en plätt alltså.Trots det envisas Persson jämt och ständigt med att uttala det [Rejnfält]. Ett solklart fall av förlöjligande.

Jag får nämligen erkänna att jag också alltid sagt 'Rejnfält' när jag haft anledning att uttala mig om m-ledaren. Dock absolut inte i avsikt att förlöjliga - där håller jag mig till andra metoder. Ingen kryptosocialism i jollen alltså.

Så ursäkta Johan! Men var det verkligen nödvändigt att publicera den förlöjligande vitsen: ”Maktallians för systemskifte” i stället för "Allians för maktskifte" (The Makeshift Alliance som det väl heter på engelska)? Återigen en onödig blotta som vänsterkartellen kan utnyttja.

Regression i kristid

Det är intressant att notera att Sverige i tider av kris och fara regredierar och vänder sig till det trygga, i betydelsen det bekanta och traditionella. Därför får plötsligt förlegade arketypiska symboliska roller som konungen och landsfadern påstådd tyngd i media. Folket förväntas flockas som en samling småbarn kring dessa Män som med visa uttalanden och fast hand ska lotsa oss ut ur krisen. Att kungens tal är en beställningsprodukt hopskriven av en intelligent ordvrängare vill ingen låtsas om, inte heller att statsministern trots sin kritik av u-länders katastrofberedskap inte lyft ett finger för att hjälpa de tiotusentals hushåll som mitt i vintern saknar både elektricitet och telefoni i hans eget förträffliga rike.

De patriarkala ideal som premieras gör också att polariseringen inom regeringen också förstärks. Om männen agerar som "riktiga män" förväntas kvinnorna vara "riktiga kvinnor". Enligt min uppfattning är detta roten till den hårda kritiken mot landets försvars- och utrikesministrar. De har inte handlat tillräckligt moderligt och omvårdande, utan har kalkylerat och resonerat på ett förment manligt sätt. Hade Laila Freiwalds hetat Lennart i förnamn hade kritiken inte alls varit på samma nivå.

Hovrätten behandlar just nu Åke Green och hans predikan mot homosexuallitet. Det är hög tid att en utredning tillsätts med syftet att identifiera vad vi kan acceptera att religiösa organisationer förkunnar i Sverige. Rörelser som inte kan acceptera homosexualitet, kvinnliga präster, alkohol eller viss mat kan väl inte sägas höra hemma i det moderna och mångkulturella Sverige?

Är religionen liberal?

Kristdemokraterna är en oundgänglig del av den borgerliga och liberala alliansen - utan kd skulle ju väljarstödet enligt Temo uppgå endast till ca 45 % vilket ju knappast räcker till att putta undan vänsterkartellen. Därför är det ju i och för sig bra att en riksdagsman från kd börjat blogga i Utblick Svensson. Men man blir en aning bekymrad när man läser det citat från en Fröding (släkt med Wennergrenskalden?) som Svensson gillande återger:

" Enligt kristdemokratisk syn utvecklas den enskilda människan i gemenskap men inte på bekostnad av andra. Det gemensamma bästa är därför ingenting som står i vägen för det enskilda bästa."

Men marknadskrafterna drivs ju av vinstintresset som ju i sin tur innebär att ett mervärde skapas på bekostnad av andra. (Dessa stimuleras ju därigenom att i sin tur skapa liknande vinster osv.) Det är ju själva drivkraften i systemet. Det rimmar litet illa tycker jag. På det mer filosofiska planet har jag också hittat följande formulering av en av nyliberalismens hörnpelare :

"Man—every man—is an end in himself, not a means to the ends of others; he must live for his own sake, neither sacrificing himself to others nor sacrificing others to himself; he must work for his rational self-interest, with the achievement of his own happiness as the highest moral purpose of his life."

Det verkar som sagt inte gå ihop riktigt men man får väl se till det högre bästa och betrakta samarbetet med kd under samma motto som det numera så populära Opus Dei: Ändamålet helgar medlen.

Lars Weiss läser Jollen?

Lars Weiss (var inte han vänster förut?) skriver något väldigt klokt i Dagens Nyheter:

En strategi inför valet 2006 är ju just att hålla ihop den borgerliga kvartetten med bibehållen förmåga till individuella positioneringar men det gäller att se upp så inte resultatet bara blir "borgerlig kannibalism".

Jag har ju upprepade gånger varnat för just detta här i Jollen men tidigare inte fått någon respons just. Skönt att 'traditionella' media börjar vakna. Om Lars har lust att gästblogga här i Jollen är han hjärtligt välkommen.

Jämvikt i jollen

Som ni ser av inlägget härnedan kan Jollen på världshavet idag välkomna en ny medarbetare och inte vem som helst! I och med Cilla Gertrudsdotter kommer könsperspektivet på jollen att jämnas ut vilket ju är viktigt för den som vill behålla sin trovärdighet. Som ni kan se redan av första inlägget har Cilla hjärtat på rätta stället och tvekar inte att attackera ingen mindre än LO som ju redan i Vaxholmsfallet har visat sitt rätta ansikte.

Välkommen ombord, Cilla! Kanhända blir det litet blåsigt på åsikternas ocean men tillsammans skall vi säkert rida ut den.

Kvinnofrågan delar LO?

Det finns de som påstår att feminister inte har humor. De har naturligtvis fel, jag skrattar ofta och mycket åt allt mellan himmel och jord. Idag fick jag en länk till en "rolig" serie av en vän, men här slocknade leendet. Kan någon förklara vad som är roligt med detta: Konrad K januari 2005 ? Serien, som driver grovt med feminismen och kampen mot männens övervåld, har publicerats i Dagens Arbete, en tidning som ges ut av de mansdominerade LO-förbunden Metall, Industrifacket, Grafikerna, Pappers och Skogs- och Träfacket.

LO leds som bekant av en mycket kompetent kvinna, Wanja Lundby-Wedin. Jag har skrivit ett mail till henne för att höra hennes åsikt om att man driver på det här sättet med den sekellånga kampen för lika rättigheter och lika värde. Hittills har jag inte fått svar, men jag kan tänka mig att hon vill diskutera saken internt innan hon svarar utåt. Om det är så att den patriarkala grenen av fackföreningsrörelsen är på väg bort från de feministiska idealen är det naturligtvis sprängstoff och något som kommer att skapa mycket diskussion under 2005, och ge återklang i mer etablerade media.

Jag vill också ta tillfället i akt att tacka Bill Portland som generöst erbjudit mig en plats ombord på jollen. Det här mediet är nytt för mig och det är med nyfiket intresse jag kommer att "surfa" på den så kallade bloggsfären.